Förtillfället har jag kommit in i en trötthetsperiod igen. Vet inte om det beror på graviditeten eller om det är lördagens heldags-möhippa som satt sina spår. Men imorse när klockan ringde (som alltid kl 05.26) så grät jag nästan av att tvingas till att gå upp. Var rädd att somna framför ratten när jag körde till jobbet, och nästan likadant när jag körde hem igen. Går runt som en zoombie och bara längtar till helgen. Får väl inse att jag inte orkar hålla samma tempo som jag brukar. Jag tränar ju mycket mindre nu dessutom, så där får jag ju ingen energi alls. Innebandyn har jag lagt på hyllan - känns inte rätt att utsätta magen för det tuffa spelet (fast barnmorskan har sagt att det inte är någon fara...). Dessutom har jag ju varit så illamående och trött en lång period nu att träning varit det sista jag tänker på.
Igår hade vi stormöte här i Altona By. Samma gäng, samma diskussioner, samma irritationsmoment över uppvärmning och samma historia att ingen orkar ta tag i det...Jag erbjöd mig första året, men då tog nog ingen av gubbarna mig på allvar och trodde nog inte att "hon den där lilla" kunde göra någon nytta. Så av ren surbitterhet skiter jag i det nu... Alla ska hjäpa till och går man på möten riskerar man att få ett uppdrag, därför skiter många i att komma. Jag erbjöd mig direkt att justera protokollet så kände jag att jag oxå bidrar - och ingen bad mig om någt mer sen. Perfekt :)
Ikväll har vi inget planerat. För röja lite i huset. Hur kan 2 personer (eller jag erkänner, det är mest en av oss) stöka ner så mycket på bara några dagar!? Sen blir det tidigt isäng idag om jag ska orka med resten av veckan. Det kliar lite oroväckande i halsen oxå, håll tummarna för att Martins förkylning inte smittat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar