Har gått runt ett tag och kännt mig lite ledsen. Ledsen över att jag inte tillåter mig själv att vara överlycklig över lille Bengt. Rädslan att något ska gå fel överskuggar lyckan på något vis. Svårt att förklara.. Tillslut fick jag dåligt samvete att jag kände så och då blev det ännu värre...
Trodde alltid jag skulle bli en sån som köpte vagn såfort stickan visade plus, målade rummet och köpte hem säng. Men inga av de där sakerna har kännts riktigt rätt. Overkligt. Detta händer kanske inte på riktigt?? Rädslan att stå med ett hem fullt av bebissaker och sen inte få hem ett barn känns skrämmande... Då sa en vän "du väntar inte på ett missfall - du väntar ett barn. Njut av det!" samma vän gav mig en jättefin present. Vårt första babyplagg - en sten lossade från mitt hjärta i samma sekund som jag höll de där små sockarna i min hand. Tårarna rann och plötsligt kännde jag sån tacksamhet. Tack Ellinor för din goda gärning. Tack för att du fick mig att våga känna!
Tänk vad en god vän kan göra för själen - med hjälp av ett par sockar!
Men visst kan man få och får lite nojiga ideer. Men håller med din vän! Passa på att njuta av denna tid. Fantastiska saker händer dagligen och det är en närhet mellan dig och bäbisen som bara ni kan förstå! Den härliga tiden kan jag missa ibland. NJUT!
SvaraRadera