tisdag 6 september 2011

1 vecka



Nu är det ganska exakt en vecka sedan Montoya blev påkörd. Klockan var runt nio när beskedet nådde oss. Jag har varit jätteledsen, men jag börjar acceptera det och gå vidare nu. Det är tomt här hemma, jättetomt. Och hon är saknad. Men det känns bra att vi vet var hon är begravd. Hade varit betydligt jobbigare om hon bara hade försvunnit.



Här är en bild som jag visat tidigare i bloggen. Toya och jag delar på en burk makrillfilé i tomatsås. Hon verkligen älskade det. Den kvällen hon dog åt jag oxå Makrillfilé på mackan, men hon hann aldrig in och smaka den tyvärr. Tror hon alltid kommer finnas i min tanken när jag äter det framöver! :)



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar