Montoya, du saknas oss!

Igår hände det värsta tänkbara. Grannen kom in och frågade om det var vår katt som låg påkörd på vägen utanför. Vi gick ut och hittade vår älskade Montoya helt livlös på marken. Det gör så otroligt ont i hjärtat. Hon är ju en familjemedlem, vår älskade bebis - och så plötsligt finns hon inte mer. Så himla grymt.

Jag finner inte ord. Trodde inte jag skulle kunna bli såhär ledsen, men det är så hemskt. Det är så tomt.

Jag hoppas verkligen hon får ro där hon befinner sig nu, att alla stora elaka katter slutar jaga henne och han hon har någons famn att somna i.

Jag hoppas att det gick fort, så att hon slapp lida. Och jag hoppas att hon vet att vi fanns där vid hennes sida direkt efteråt. Hon var ju forfarande varm när vi kom dit.

Det finns så många "tänk om.." i mitt huvud just nu. Hon satt och ville in, bara en stund innan. OM jag bara hade släppt in henne. Eller varför släppte jag ut henne överhuvudtaget, det regnade ju? Det gillar hon inte.

Tror inte vi kunde gjort något annorlunda. Hoppas inte det iallfall.

Vi älskar vår lilla gosiga, mysiga, härliga Misse över allt annat! Montoya älskling - du finns i våra hjärtan! <3

När den här bilden togs hade hon bara varit hoss oss i några dagar. Det är alltså ganska exakt 8 år sedan nu. Tänk vad tiden går fort!