Man väljer själv!

Såg en film för ett tag sedan (The Wedding date) där killen sa "Every woman has exactley the lovlife she wants". Det ligger något i det. Jag har funderat mycket på detta, och applicerat till andra delar av livet. Pratade med pappa om det precis nu oxå. Vi väljer själva. Antingen väljer man att misströsta och klaga, eller så gör man något åt det. Exempelvis, jag tycker jag är lite tjock - så visst. Jag kan välja att fortsätta såhär och vara sur eller så kan jag faktiskt välja att göra något åt det! Läste om en livsåskådning på gymnasiet, och vet att just den delen av religionen var det som satte sig i huvudtet på mig. Existensialismen var det. Handlade just om detta "man har alltid ett val, och väljer man att inte välja har man oxå valt...". DET STÄMMER JU!

Jag kan bli sur på folk som gnäller, är missnöjda med sitt jobb, med sin partner, med sin förmåga att vara för lat. Fasen det är ditt liv människa! Gilla läget eller gör något åt det! Sen förstår jag att vissa saker är svårare än andra, det kan jag ju se på mig själv. Jag hatar att städa och ligger hellre på sofflocket - och borde då inte klaga på skiten här hemma för då har jag ju faktiskt valt att inte städa..

jaja, I think you got my point? Nu alltså ska jag inte
* gnälla över att mitt knä sätter käppar i hjulet för min träning - jag kan ju gå på andra pass
* gnälla över att jag är tjock, utan bli duktigare på att följa min diet och äta mindre skit!
* vara ledsen över att många vänner och släktingar bor för långt bort. Jag har ju valt att flytta, och vill jag ha kontakt är de ju inte mer än ett telefonsamtal bort!